Blev en trevlig tur till Norberg för en lagom tävling i fint vinterväder. Solen lyste lite grann och temperaturen höll sig på tolererbara -7º, tur var väll också det för min lilla förkylning retade halsen tillräckligt ändå.Var lite chockerande att tävla igen, redan efter ett par kilometer tänkte jag: -Oj, ska det gå så här? Men det fungerade och vi blev direkt 5 stycken som inom kort var nere på 4 och då var det lag mot lag. Jag och Simon för Fredrikshof mot Janne Jacobsson och Jonas Ericsson för Borlänge.
Det blev taktikkörning med attacker och lite småfajt om positioner för att få rätt rulle för att kunna bevaka varsin gubbe. Tyvärr hamnade jag framför Jonas Ericsson, som jag skulle bevaka. Så när jag hade dragit och slog åt sidan så kom också hans attack. Jag var dock helt beredd på det, men när jag reste mig upp för att gå in på hjul och gå med så gick jag över en liten kant i vägen och då slant hjulen och man låg genast och simmade som en liten säl på marken. Tyvärr lyckades jag också dra med mig Simon. Innan vi var på benen och igång igen så var det en 40 sekunders lucka upp att täcka, så det blev ett lagtempolopp istället.
Vi lyckades tyvärr aldrig att täcka upp, de var starka där framme och vi körde ganska jämnt.
Även slutstriderna om placeringarna avgjordes genom vurpor. Först vurpade Jonas med bara nätt 2km kvar så Janne Jacobsson kunde ohotat ta ta hand om segern.
Därefter var det dags för mig och Simon att göra upp om det. När Simon drog igång spurten vart jag rätt förvånad i att genast känna att det här kommer jag att ta. När jag hade spurtat förbi Simon så fick jag dock slå av, för direkt efter mållinjen var vägen avspärrad med bord och fullt med folk och jag kände att det fanns inte en chans att hinna stanna om jag fortsatte hela vägen in. Simon körde däremot ordanoga ända in i kaklet. Han hann komma tillbaks och förbi över mållinjen för att sedan braka rakt in i folkmassa och bordet. En äkta spurtare satsar 100% och fick även utdelning för det.
No comments:
Post a Comment