Nu har jag premiäråkt på vinterhojen för denna vintersäsong. Kan tyvärr inte direkt säga att det var en positiv känsla men med tanke på hur racern såg ut efter förra turen med den hade jag inget val, om jag inte vill spendera en timme i badrummet med cykelskrubbning efter varje träning.
Det är en känsla som är tänkt att vara närmare racer nu när jag vintercyklar på cross, jämfört med när jag körde på MTB för några år sedan, men jag kan inte säga att den ändå är särskilt lik. Framförallt styrställningen är helt annorlunda, jag sitter högre, bredare och längre fram med styret på crossen vilket känns väldigt lustigt.
Den stora nackdelen kommer dock snarast ifrån tyngd och mjukhet. Ställer man sig upp och ska köra på känner man av att det väger mycket mer och att kraften man lägger ner helst går rakt ner i ett stort svart ingenting. Att crossen dessutom är lite stor och därmed överdrivet stabil gör inte den känslan bättre.
Turen igår kryddades med motvind, blöta och totalt mörker. Jag har tidigare kört helt utan lampor så läskigare turer har jag varit med om men de lampor jag har nu är lysdiodslampor bara för att synas. När jag mötte en bil så såg jag ingenting, framförallt de bilar som valde att inte blända av helljuset gjorde mig i behov av blindkäpp och skapade ett spänningsmoment i tillvaron.
En intressant notis jag uppmärksammade var vilket oerhört ljus en stad sprider runt omkring sig. När jag närmade mig Södertälje såg jag hur det vart ljusare på himlen, ett slags rött ljus som sprider sig och hela skogen vart plötsligt betydligt upplyst, trots att jag inte ens var så närma att jag såg någon lampa.
I helgen skall det bli lite inomhuscykling på Bosön och förhoppningsvis en distansfikatur också. Det är tur att det är för självvald cyklings skulle för annars skulle jag vara sur över att gå upp tidigt på lördag morgon för att släpa mig till Bosön.
No comments:
Post a Comment