Det som jag reagerar på är att man kallar det för "Svensk skräll i Giro d'Italia" Skräll? Vadå skräll? Gurra kör ju konstant bra på tempolopp och har både VM och OS-silver, hur kan det då vara en skräll?
Grattis Gurra! Aftonbladet, koll som alltid!
Det som jag reagerar på är att man kallar det för "Svensk skräll i Giro d'Italia" Skräll? Vadå skräll? Gurra kör ju konstant bra på tempolopp och har både VM och OS-silver, hur kan det då vara en skräll?
Ming Xi, Xie Fei Yun, Sonny Zhou, Emma Pei, Du Juan, Sun FeiFei, Bonnie Chen, Danni Li, Jiang Xiao Yi, Shu Pei & Liu Wen at Christian Dior Resort 2011
Photographer: Zhong Hai
Source: Style.com
Lakshmi Menon's Magazine Cover & Editorial for (Brazil) Wish Report, August 2009
I absolutely love this cover and editorial. Lakshmi is probably one of the most beautiful women in the world. And Wish Report Brazil is really a great magazine. They did a story with Hye Park last year, which was spectacular.
Model: Lakshmi Menon (Supreme)
Editorial: Dressed To Kill
Magazine: (Brazil) Wish Report
Photographer: Jannis Tsipoulanis
Stylist: Matheus Mazzafera
Source: Models.com & AriLove @ tfs
Kurragömma-mästaren
Såg bilden på Contador, shit! Han måste ha det lätt när de leker kurragömma! Han kan ju gömma sig mitt ute på ett öppet fält, kan dölja sig bakom sitt eget skelett!
Ska jag själv leka kurragömma nu så får de räkna långt för att jag ska hinna stapla iväg, sen kan jag gömma mig vid en lyktstolpe för jag är precis lika stel just nu!
Hua, hade förväntat mig bli bättre med dagarna, inte stelare!
Hyun Yi Lee Editorial for Vogue Korea, March 2010
Magazine: Vogue Korea, March 2010
Photographer Bo Lee
Hair Kim Seon Hui
Make up Choi Si No
Source: Rosalinde @ tFS
Plötsligt tappade jag all lust
Igår hade jag bara tänkt mig ta en liten lugn tur och köra in de nya hjulen. På vägen ut på min tur så mötte jag dock Fredrikshofs träningsgäng och även om jag visste att det skulle göra att jag körde hårdare än vad jag tänkt mig så hängde jag på, för sällskapets skull.
DUMT GJORT!
På andra fartsträckan blev det en krasch och nu har jag inte nya fina hjul längre, nu har jag begagnade sneda hjul, med en eker av i bakhjulet. Dessutom har jag ett snett växelöra och en bakväxel som gått rakt av i övre parallelogrammet. Skrapmärken både här och där blev det också men som tur var inga sprickor.
Till på det så har jag stora och rätt djupa sår på båda knän som jag kommer få tvätta och plåstra om ett bra tag. Det lustiga är att de små och ytliga sår jag har på fingerknogarna gör mycket ondare, det är verkligen onödigt mycket känselreceptorer i fingrarna!
Kan hända att jag skulle kunna komma igång med lugn träning rätt snabbt igen även om racern måste lämnas in på service (undrar hur snabbt det går att få tag på en 2010 Campa Chorus bakväxel?) Men det känns som förhoppning om att vara i verklig toppform om drygt 1v blev betydligt mer avlägsen, lite synd för jag tror verkligen jag var på god väg dit. Vad som är änn värre är att lusten helt försvann, vill inte stressa igång processen för att fixa cykeln, vill inte komma igång och träna direkt, vill inte hålla på och tvätta och plåstra, vill framförallt inte låta bli godis och bakverk.
Egentligen är jag löjlig för sånt här händer och mycket värre saker än sånt här händer, det ska bara vara att acceptera, fixa och fortsätta framåt. Men jag börjar med att fortsätta mot apoteket för att införskaffa bra sårvård.
Borde varit hårdare
Balansgången låg i att försöka få till någon sorts träning utav värde utan att bli värre i den förkylning som slog till efter Torsdagens Sufferfest Fight Club pass. Började på lördag med ett 2 timmars pass på tempocykeln innan frukost. Ger bra förbränning och vana vid tempocykeln utan att man behöver köra så intensivt, gott nog!
Söndagens pass blev dock en för kort distansträning uppdelat på 2 pass. Började ute men tog mig snart in i skydd från regnet och körde sedan på trainer framför girot istället. Totalt sett inte riktigt långt nog för att kallas distanspass (40min ute + 2h trainer) men minst lika lugnt som ett distanspass, INTE gott nog!
Nu är det iallafall mest lugna pass med insprängda kort-korta intervaller som gäller för att vässa och få toppfräscha ben. Får samtidigt hoppas att förkylningen går ur kroppen.
När antalet hårda träningstimmar blir färre så ska jag också ändra lite matvanor för ett tag, eller ätvanor snarare eftersom det mestadels är annat än mat som skall förändras. Bort med allt onödigt onyttigt godis och kaffebröd som jag är så svag för och in med större andel protein, fullkornspasta och bulgur, så får vi se hur det här håller.
Börjar krävas bra känsla
Detta är sista vecka som jag håller igång för fullt och inte bryr mig om det känns tungt i benen. Nästa vecka ska det börja släppas upp och blir mest lätta rullpass med små-små spurt och/eller tändningsintervaller. Detta för att låta formen hitta till sin rätta plats, det vill säga ner i mina ben.
Det krävs dock att det börjar kännas rätt så ok, helst redan nu. Känner jag mig inte i form dagen före tävling kommer jag inte vara i toppform på tävlingen heller! Vill gärna känna en uppåtgående trend och en groende känsla hela veckan före toppen skall vara där. Just därför blir det lite extra spänt nu då man så enormt gärna vill börja känna sig bättre och bättre.
Små små indikationer börjar jag tyda och psykiskt använda för min fördel redan nu, som att det till exempel kändes riktigt bra på backpasset igår, låååångt bättre än förra veckan. Känslan av att ännu vara pigg när jag fortsatte träna efter Götene GP i lördags var också något bra att klänga sig fast i mitt i den psykiska misär som Götene GP och Kinnekulleloppet är.
Samtidigt är man observant så snart man känner något som inte är enligt plan. När det till exempel kliade, bara det lilla, i halsen igår kväll så var jag snabb på att dricka Te och mildra. Det är en tunn linje att vandra på nu i drygt 2 veckor framöver.