Igår hade jag bara tänkt mig ta en liten lugn tur och köra in de nya hjulen. På vägen ut på min tur så mötte jag dock Fredrikshofs träningsgäng och även om jag visste att det skulle göra att jag körde hårdare än vad jag tänkt mig så hängde jag på, för sällskapets skull.
DUMT GJORT!
På andra fartsträckan blev det en krasch och nu har jag inte nya fina hjul längre, nu har jag begagnade sneda hjul, med en eker av i bakhjulet. Dessutom har jag ett snett växelöra och en bakväxel som gått rakt av i övre parallelogrammet. Skrapmärken både här och där blev det också men som tur var inga sprickor.
Till på det så har jag stora och rätt djupa sår på båda knän som jag kommer få tvätta och plåstra om ett bra tag. Det lustiga är att de små och ytliga sår jag har på fingerknogarna gör mycket ondare, det är verkligen onödigt mycket känselreceptorer i fingrarna!
Kan hända att jag skulle kunna komma igång med lugn träning rätt snabbt igen även om racern måste lämnas in på service (undrar hur snabbt det går att få tag på en 2010 Campa Chorus bakväxel?) Men det känns som förhoppning om att vara i verklig toppform om drygt 1v blev betydligt mer avlägsen, lite synd för jag tror verkligen jag var på god väg dit. Vad som är änn värre är att lusten helt försvann, vill inte stressa igång processen för att fixa cykeln, vill inte komma igång och träna direkt, vill inte hålla på och tvätta och plåstra, vill framförallt inte låta bli godis och bakverk.
Egentligen är jag löjlig för sånt här händer och mycket värre saker än sånt här händer, det ska bara vara att acceptera, fixa och fortsätta framåt. Men jag börjar med att fortsätta mot apoteket för att införskaffa bra sårvård.
No comments:
Post a Comment