För egen del blev tävlingen inget jag kommer minnas med stolthet:
På GP't var första 10min grymt slitsam, sen kändes det rätt ok ett tag och det var skönt att se några flyga av. Men med 3,5 varv kvar drabbade det ödet även mig, skönt att inte behöva bryta men tappade dryga minuten.
Tempot hade jag svårt att motivera mig på uppvärmningen till, sånt som tillhör en flerdagars. Efter en trög start på loppet hittade jag dock ett väldigt skönt flyt och älskade banan och körningen. Trodde därför det hade gått rätt bra men när jag hörde alla andras tider så bevisades motsatsen, fast Balck var och andra sidan brutal och är uttagen till Tempo-VM
Linjeloppet var på en, för min del, ny bana med en utslagsgivande backe. Redan innan start funderade jag på att dra ett streck istället för signatur på startlistan, på grund av att den förkylning jag känt av sen i torsdags nu gjorde hela kroppen starkt motvillig till motion. På prolog, GP och tempo är det så intensivt att den onda halsen inte kändes förrän efteråt, då det kändes som jag gurglat taggtråd. På linje går det hårt en bit och när det sedan tillfälligt lugnar sig så hinner man känna efter, inte bra i detta fall. Tog 1,5 varv innan jag tappade i backen och sedan 1varv till i en 6-manna gruppetto innan jag klev av.
Vad jag iallafall kan räkna in i nyskapad erfarenhet är en grym respekt för proffs som kör tourerna med frakturer, magsjuka eller andra åkommor. Själv är jag borta så snart jag inte kan prestera på max, små marginaler kanske?! Nytt är även att ha kört Svanesund i bra väder, kört många gånger i regn och blåst men aldrig tidigare i soligt, vindstilla och fint som denna gång.
No comments:
Post a Comment