För att bevisa att jag nu provat på en sådan galenskap som crosstävling valde jag ut bilderna som visar löphindren och sandfållan, sådant som jag garanterat inte provat på under någon landsvägstävling. Det hela var faktiskt rätt skoj även om det precis som väntat inte var min grej.
Att vi var så pass många som drygt 60 pers plus samstart med Damer Prestige gjorde inte heller saken lättare, iallafall inte när det var ett seedat fält och man därför fick starta långt bak på en bara med starkt begränsade omkörningsmöjligheter, redan efter startbacken, där jag fick gå upp på grund av kö, var de första i fältet nästan 2 stycken 180º kurvor före och därmed helt utom räckhåll.
Man fick helt enkelt hitta sin takt och ta någon enstaka omkörning där tillfälle gavs, eller vänta på att någon framför vurpade bort sig, vilket inte alls var ovanligt.
Att det var ett ovanligt tekniskt lopp visades också av hur pass många som synade Kungsträdgården på lite närmare håll. Själv tog jag en liten närmare titt både på ett träd och på ett plastband/kravallstaket.
Att hålla en cykeltävling så centralt som Kungsträdgården var iallafall ett roligt grepp och att det var så mycket folk, tillrop och hejande runt om gjorde det Roligt. För det var ändå atmosfären och den sociala delen som gjorde det skoj, så pass skoj att jag inte alls ångrar att jag ställde upp, trots en ömmande axel idag.
No comments:
Post a Comment