I helgen hade jag tänkt mig att bevisa mitt behov av tempocykeln samt få köra ett offensivt linjelopp på en bra bana, inget av det gick i hamn.
Det var för det första ingen helg som ämnade sig särskilt väl för cykling, vädergudarna tyckte att vatten är roligt och verkade ha vattenkrig hela helgen.
Jag hann som tur var påbörja min uppvärmning på lördagens tempo och hade precis börjat bli lite varm när regnet började. Det första duggregnet kändes bara skönt eftersom jag hade lyckats satt mig i ett mygghål för att värma med trainern, med lite lätt dugg försvann myggen utan att det blev störande blött. Tyvärr så höll sig denna utopi inte särskilt länge utan regnet tilltog och gjorde linnex till ett bra val och glasögon till en stor avvägning.
Tyckte iallafall att jag lyckades disponera loppet ganska bra och pulsnivåerna var ungefär där jag ville, tills det var nätt 1 mil kvar, då droppade helt plötsligt pulsen med 10 slag och det verkade som jag blev bekväm. Tittade ner på pulsklockan, såg den låga pulsen och pressade på lite mer för att få upp den igen, för att snegla ner 20sekunder senare och vara tillbaks på samma, för låga, nivå.
Efter ett enormt långt väntande så kom det upp resultatlistor med genomgående en minut för korta tider och jag konstaterade att jag var på tok för långsam och fortfarande ingen tempoåkare, faktiskt knappt nån utveckling alls på den fronten de senaste åren känns det som. Lite analys i efterhand säger mig att jag måste bli ca 3km/h snabbare för att vara med bland de som är verkligt bra på tempo (hur det ska gå till har jag inte en aning om) och att jag tappade mest på den mer lättåkta tillbakavägen, kanske delvis pga min puls/ansträningsdipp i slutet.
Dagens efter tänkte jag ta revansch på linjeloppet i Sandviken. Attack och hårdkörning som fick bära eller brista var planen, häng av klungan eller kör tills man hänger av sig själv!
Vädret på söndag morgon motiverade knappast någon mer än fiskarna men gjöt min spelplan i sten, sitta i klunga i 9º och regn? Nej tack!
Lagom tills jag skulle sätta mig i bilen (båten) för resan till Ockelbo ringde det dock och jag fick veta att tävlingen var inställd! Var ett ganska lätt beslut att acceptera och för min del var det mest skönt eftersom jag inte hunnit åka ännu. Tycker dock väldigt synd om de som reste till Ockelbo bara för att få vända hem igen. Har inte heller hört någon säker förklaring på vad som hände men tävlingsorganisationen var tydligen inte på plats när tävlingen skulle börja. Skandal skulle jag vilja säga och respektlöst mot alla de som offrrat tid och pengar och lyckats motivera sig i skitvädret för att åka till tävlingen.
No comments:
Post a Comment