bild av Solleröloppet är att blöt och frusen kasta sig iväg för
att pissa direkt efter målgång, en bild fastetsad i mig efter otaliga
upprepningar
Kurvan på bilden är en av Solleröloppets viktigaste, det är
rondellen i Orsa på väg in i Skeer-backarna. På grund av en lugn
start med lågt tempo uppför Gesunda och till Orsa så var det
fortfarande ett stort fält när vi kom dit, och jag låg dåligt till
långt bak i klungan.
Straffet för det blev att jag fick jobba rätt hårt i de 2 första
Skeer-backarna för att ta mig upp och vara på rätt ställe. I den
sista Skeer samt i Gesunda kändes det däremot lugnt uppför. Desto
mer problem hade jag nerför då jag var väldigt försiktig, rent av
feg på grund av förhållandena, och därför fick täppa luckor
därefter. (också därav den dåliga positioneringen in i Skeer)
Det som dock kommer sitta kvar och gräma mig länge är den givna
chans som jag sumpade. Precis efter 1km-skylten fick jag världens
läge, pärleporten öppnade sig och visade vägen mot himlen. I kanske
ett par tre sekunder slog tempot av och hälften av den tiden var det
också ett ledigt spår fram, och vad gör jag? Jag TÄNKER!
I ett sånt läge får man ju inte tänka, attacken ska komma som ett
brev på posten (eller, ja, de tar ju en hel dag på sig så snabbare
än det, typ som en blixt!) Innan jag har tänkt: "Kolla en lucka,
undrar om jag ska attackera" så är ju luckan givetvis väck och jag
är förpassad till klungspurten där jag har inget att hämta. Jag
HADE ju kunnat testat Cancellara-attacken där! Kanske inte hade funkat
men då hade jag gjort ett snyggt försök iallafall!!
HåHåJaJa, nu får man rikta in sig på annat. Framförallt U6 hägrar
så efter nästa helg blir det gottestopp! Jag vill försöka vara i
form då!
No comments:
Post a Comment