Idag träder jag enligt planerna in i en ny fas i träningen och ska börja köra lite mer tävlingslik träning, för min del innebär det i detta fall att börja lägga in lite pass med kortare intervaller för anaerob träning.
Tar tjuren vid hornen på en gång och drar igång denna vecka med lite 1 minuts intervaller, de som jag för egen del anser är absolut värst, så korta att det är bara absolut 110% max som gäller, men ändå tillräckligt långa att det hinner svida till ordentligt precis överallt i kroppen.
Att det är först gången på rätt länge som jag kör dem gör det inte bättre, jag förväntar mig blodsmak, panikflås, skrikande ben, smärtande lungor och dödslängtan. Blir nog ett rätt bra pass idag.
Vädret gör tyvärr att all sorts träning för bedrivas inomhus nu, inte bara de hårda intervallerna. Pga bitande kyla, massor av snö och rejäla vindar så blev helgens pass inomhus, inklusive söndagens distanspass. Distans inomhus tar för det mesta hårdare på psyket än på den fysiska. Klubbkompis-sällskap, projektor och cykelfilmer gjorde det denna gång hyfsat uthärdbart. Galnast, envisast, hårdast eller mest uthärdig, vad ni vill, var Simon som satt kvar en timme extra när alla vi andra fått psykbryt.
No comments:
Post a Comment