Det här är vad jag har sysslat med varannan dag den senaste veckan: Upp på en Monark träningscykel, på med pulsband och andningsmask. Sen är det 30 min subnivåer på mellan 100 och 265 watt med 50 respektive 70 kadens för att avrunda med en maxkörning tills det inte längre går att hålla 90 kadens. Då blir det tyngre var minut och är beräknat för att jag ska ta slut vid 7 minuter. Inte så långt pass alltså men de där sista 7 minutrarna gör ändå att man går därifrån skakis.
Intressant att se hur man tar slut på nästan exakt samma ställe (watt och tidsmässigt) varje gång trots att jag kännt mig väldigt olika i pigghet och i hur pulsen svarat, både före och under själva passet. Vissa gånger har jag kännt mig helt död i både ben och psyke och bara velat strunta i hela passet och haft en puls som inte rört sig uppåt alls. Nästa gång har jag varit riktigt pigg, pulsen har svarat bra och jag har velat köra slut på maskinen. I bägge fall tar det slut på samma ställe.
Till trots mot vad alla testledare konstant säger så tror jag dock att masken för att mäta syreupptagning begränsar kapaciteten något. Enligt vad alla säger så ska man få i sig tillräckligt med syre genom den, och om man jämför grovlek på slang och grovlek på öppningen i min hals så är det klart att det inte är slangen som är flaskhalsen.
Dock funderar jag lite på jobbet för att få syret till halsen som torde vara lite mer när jag måste dra luften genom slangen? I början trodde jag att det var enbart psykiskt och att jag skulle kunna jobba bort det efter några test. Men det hjälps inte, hur mycket jag än försöker tänka bort den och tänka att den inte begränsar, det första jag gör när jag känner att jag inte orkar mer är att panikartat trycka bort masken så jag får fri andning.
No comments:
Post a Comment