Detta var troligen den kyligaste och vintrigaste tävlingspremiär jag någonsin gjort. Jag tävlade visserligen tidigare ifjol men det var fusk för då var det ett varmt och skönt linjelopp på Mallorca. Nu var det svensk tävling som gällde, tränigstävlingsserien SMACK-serien drog igång med ett 1-mils tempolopp.
Fältet var väldigt spritt i såväl förmåga som cyklar. Vissa hade valt att hålla fincykeln i garaget och det kördes på allt mellan pendlar-MTB och fullt utrustad tempocykel.
Själv är jag precis i processen att beställa ett par nya tubdäck till racer och tempocykel och har ett par träningsdäck på diskhjul/tempoframhjul så jag kunde likaväl använda de och köra fullt utrustad. Är det tävling så är det, heter det träningstävling så innebär det att tävlingsgrejorna ska köras in och testas
Trots att det bara var runt 3 grader och ett blött dimmtäcke så lyckades jag hålla värmen under uppvärmningen, någon som annars var ett orosmoment, att uppvärmningen mest skulle bli en avkylning. Min nya tempodräkt hade jag lämnat hemma eftersom den är så tajt att jag kan glömma att få plats med en varm underställströja under den. Som tur var hade jag en äldre modell där jag fick in såväl långärmad underställströja som en vanlig cykeltröja under. En vinterjacka över det under uppvärmningen samt lite rejält liniment så höll man värmen på ett bra sätt.
Loppet kändes sedan också riktigt bra. SMACK är bra tempolopp för psyket för det är sammanslagna klasser och därmed ofta folk som man kan jaga ikapp. Det var också riktigt roligt att tävla igen och få känna på lite adrenalin och endorfin och att få snacka lite skit efter.
10km kändes riktigt kort och det kändes som jag precis fått igång flytet när mållinjen närmade sig, skärpning på att kunna gå för fullt direkt krävs alltså! När jag åkte hem efter loppet började jag inse att jag tyckte att det hade känts riktigt bra under hela loppet, något som är ett säkert tecken (åtminstone för mig) på att man pressar sig för dåligt och kör för sakta på tempo, det måste vara mer mjölksyra och andnöd för att det ska gå riktigt fort.
Resultatet visade att jag hade tagit stryk av min elitgängs-klubbkompis Simon men i övrigt hållit undan för att säkra en 2:a plats. Redan nästa onsdag är det nytt försök att maxpressa och då är det ett par kilometer extra som gäller!
Fältet var väldigt spritt i såväl förmåga som cyklar. Vissa hade valt att hålla fincykeln i garaget och det kördes på allt mellan pendlar-MTB och fullt utrustad tempocykel.
Själv är jag precis i processen att beställa ett par nya tubdäck till racer och tempocykel och har ett par träningsdäck på diskhjul/tempoframhjul så jag kunde likaväl använda de och köra fullt utrustad. Är det tävling så är det, heter det träningstävling så innebär det att tävlingsgrejorna ska köras in och testas
Trots att det bara var runt 3 grader och ett blött dimmtäcke så lyckades jag hålla värmen under uppvärmningen, någon som annars var ett orosmoment, att uppvärmningen mest skulle bli en avkylning. Min nya tempodräkt hade jag lämnat hemma eftersom den är så tajt att jag kan glömma att få plats med en varm underställströja under den. Som tur var hade jag en äldre modell där jag fick in såväl långärmad underställströja som en vanlig cykeltröja under. En vinterjacka över det under uppvärmningen samt lite rejält liniment så höll man värmen på ett bra sätt.
Loppet kändes sedan också riktigt bra. SMACK är bra tempolopp för psyket för det är sammanslagna klasser och därmed ofta folk som man kan jaga ikapp. Det var också riktigt roligt att tävla igen och få känna på lite adrenalin och endorfin och att få snacka lite skit efter.
10km kändes riktigt kort och det kändes som jag precis fått igång flytet när mållinjen närmade sig, skärpning på att kunna gå för fullt direkt krävs alltså! När jag åkte hem efter loppet började jag inse att jag tyckte att det hade känts riktigt bra under hela loppet, något som är ett säkert tecken (åtminstone för mig) på att man pressar sig för dåligt och kör för sakta på tempo, det måste vara mer mjölksyra och andnöd för att det ska gå riktigt fort.
Resultatet visade att jag hade tagit stryk av min elitgängs-klubbkompis Simon men i övrigt hållit undan för att säkra en 2:a plats. Redan nästa onsdag är det nytt försök att maxpressa och då är det ett par kilometer extra som gäller!
