Det var inte bara att jag klarade mig ifrån skador eller sträckningar, jag har dessutom klarat mig riktigt bra ifrån träningsvärk, litegrann i vaden bara. Men framförallt så var det ruskigt roligt!
Med tanke på att jag inte åkt utför på ungefär 20 år så kändes det faktiskt förvånansvärt bra också, det var ingen Ingemar Stenmark men jag var inte heller någon Stig-Helmer. (tyckte jag iallafall själv)
Eftersom jag klarade mig ifrån gipsvagga eller mördande träningsvärk så passade jag på att ta ett distanspass på söndagen. Eftersom jag ville komma iväg nångång så orkade jag inte riktigt byta däck så jag körde med dubbdäck fram. På vissa vägar (småvägar jag hade kunnat undvika) var det faktiskt ett riktigt klokt val men mestadels kändes det enormt onödigt, mötte faktiskt några på racer och på många vägar kändes det som ett rimligt val. Snart nog kan jag nog få njuta av att lufta min Stevens också!
Blev inte mer än 3 timmar men jag lyckades åtminstone inse att det måste bli lite vettigt träning och inriktat mot de tävlingar som närmar sig och då är det sista biten man skall kunna köra hårt. Därmed tröck jag upp intensiteten sista halvtimmen och det fungerade fint. Blir lätt att man lättar och rullar av lite när man börjar känna att man närmar sig hemmet på distanspassen, men det gäller det att komma igång nu, ska se till att åka intensiteten sista delen på distanspassen framöver.
No comments:
Post a Comment