Därefter också ett mörande backpass i Tullingeberg, inget långt men brant.
Det andra av distanspassen kördes idag och det blev något som det var rätt längesen jag gjorde nu, in i väggen och köra på ångor hem. De där passen där energin fullständigt rinner ur en brukar mestadels ske på vintern. Men med ett 3-timmars pass precis då det borde vara dags för lunch så tömde jag kroppen fort idag.
Hade tänkt mig att köra på lite extra i backarna och i övrigt normal distansfart men när det även inleddes med motvind så gick det åt lite extra energi även mellan backarna. Eftersom det handlade om ett kort distanspass så hade jag inte heller varken bars eller pengar med mig.
Redan efter 1½ timme så kände jag att det var tomt i magen och hungern satt in, förstod att det kunde bli tufft men bestämde att jag hellre fortsatte enligt plan och körde 3 timmar och in i väggen än gav upp. Tog naturligtvis inte lång tid därefter innan det började bli svårt att hålla något vidare tryck i pedalerna.
När man dricker massvis med vatten bara för att man är hungrig och letar energi så vet man att det när som helst är dags att beskåda den berömda väggen. Stannade på Rosenhill för att fylla på med vatten men att dreglande gå förbi disken med godsaker där inne utan att ha några pengar i fickan var ren tortyr.
Lyckades ändå ta mig hem utan att bli helt stillastående och blev faktiskt lite förvånad över att jag ändå körde med lite tempo in på 3:e timmen trots att jag känt hungernöd efter 1½, lyckades till och med förmå mig själv att ta i lite extra i en utvald backe mot slutet, även om det inte var något Contador-tempo över det.
Väl hemma var det bara att kasta sig på skafferiet och avbryta nedbrytningen med lite Dalblads proteiner (banan-choklad är faktiskt överraskande god för att vara proteindryck) snabbt följd av pannkakor med hemmagjord jordgubbssylt.
Imorgon tror jag att jag ska låter Farsta-gänget peppa lite fart i mig.
No comments:
Post a Comment