Eftersom jag ha fyllt veteran så antar jag att jag kan räknas in som gubbe och att hänga den gubben var precis vad jag själv gjorde på Ringenloppet. Ett 12 mils linje fördelat på 11 varv där kantvind skulle vara den största fienden. Det blåste dock inte så mycket så det var rätt OK att sitta i klungan. Så fort farten gick upp och klungan istället förvandlades till ett pärlband så kände jag dock att jag hade det väldigt tufft och att det troligen inte skulle hålla för hela loppet. Därför beslutade jag mig för att göra det enda rätta, attackera!
Stack iväg i jakten på frihet och fick en med mig ifrån klungan. Ytterligare en anslöt från klungan och en körde vi ikapp som redan var därframme solo, alltså var vi 4. I medvind och kantvind kändes det bra och avståndet bakåt växte faktiskt ganska prydligt. Sedan kom motvinden och det blev oerhört tydligt att vi hade behövt vara dubbelt så många. Vilan när vi gick runt var inte tillräckligt lång så man var fortfarande trött när man gick upp igen och kunde därmed inte trycka på när man skulle dra.
Ganska precis ett varv a'la 1,1 mil höll våran grupp innan klungan kom igen och då i ett enda långt snabbt pärlband. Jag lyckades aldrig trycka mig in till en plats i det pärlbandet och föll därför rakt igenom. Från utbrytare till avhängd.
Oerhört skamligt att lyckas hänga av sig själv på det sättet, dessutom rätt tidigt i loppet, usch!
Efter loppet fick jag dessutom veta att det nog inte bara var mina ben som var närapå död så snart det gick i ett enda led, så jag kanske psykade mig själv till att tro jag kände mig sämre än jag egentligen, i förhållande, var
Nästa gång jag såg klungan var ifrån åskådarplats och då hade den delats upp i 3 delar där vi glädjande nog hade Emil med i första gruppen och det såg väldigt lovade ut. Tyvärr fick Emil mekaniska problem inför sista varvet och kom oerhört besviken rullande och anslöt sig till mig på åskådarplats. Vann gjorde istället dansken Michael Jaeger ifrån Team ABC.
No comments:
Post a Comment