Försökte åtminstonde

Det var fint soligt väder och temperaturer runt nollan, inget nämnvärt blåsigt och inte alls något problem med föret. Att en sådan gång ha möjlighet att kunna komma ut och köra ett 3 timmars pass mitt på dagen är ju ren lyx!

Jag vet att det var ett förmånligt pass och jag försökte verkligen njuta av det. Jag försökte snegla upp ifrån framhjulet och njuta av Södertörns vägar och solen. Jag försökte ta det bara lugnt och köra lätt och fint utan stress eftersom det ändå var ett distanspass. Men när man visualiserar musklerna som isärsliten kardborre, benen känns som marshmallows när man försöker ge mer kraft, hjärnan gnyler och låren skriker så fort man ställer sig upp, kadensen sjunker och huvudet hamnar på styrstammen så fort det blir det minsta motlut, magen knorrar och vill bara äta; då är det inte lätt att njuta ens av de bästa passen!

Desto mer kan man däremot njuta när man kommer hem och känslan till trots har fått till det pass man planerat. När man sedan dessutom kan se de svenska skiddamerna ta VM-guld i teamsprinten så blir man tillräckligt taggat för att det spinningpass jag ska hålla ikväll kan klaras av.