Blev väll ändå inte så stor påverkan när jag kunde börja träna igen så snart efter kraschen, men jag längtar nu rejält efter att få köra ordentligt och kunna stå upp i ordentliga forceringar.
Tyvärr inser jag att det inte kommer slå om direkt från att göra ont till att inte kännas alls, så även om jag idag med kontrollerad försiktighet kunde stå upp i några backar utan att det gjorde särskilt ont så kommer det ta en del tid innan jag kan avfyra några seriösa all-in attacker som jag längtar så efter nu. Tur det också är rätt långt till nästa tävling
No comments:
Post a Comment