Höstrundor för H30-gubben

Det har varit en kall helg men den har ju också varit väldigt solig så kylan stoppade inte möjligheten till ett par fina höstrundor. 3 timmar på lördag med sällskap ifrån Fredrikshofs Farstagrupp och 3½ på söndag där det även lyxades till med lite fika på plantshopen i Ösmo (kan förresten rekommenderas) Riktiga sluggerben på söndagen som aldrig riktigt kändes som de tinade upp och gjorde ont när det inte alls borde. Men det må så vara, inget att jaga upp sig över denna tid på året.

Istället får man suga i sig glädjen över de soliga turer som man fortfarande kan pressa ut såhär års. Fast helt ärligt blir jag också lite orolig över hur mycket man kommer frysa i vinter när man redan nu åker med nedkylda fötter och drar sig för att gå ut igen efter fikat för man är sådär lagom svettnedkyld.

Behövs också fina pass med bra sällskap nu för att lyckas hålla igång alls, för så fort jag börjar fundera över intensiva intervaller så börjar en sida av mig fundera på varför. Det känns lite som att dricka kaffe nu för att vara pigg om en vecka, poänglöst för effekten hinner försvinna ändå. Ett hårt pass nu kommer inte hjälpa mig när det väl gäller. Bara att fortsätta ta det som det kommer ett par veckor till sen blir det vila ett par veckor innan veteransäsongen dras igång.

För nu är det spikat, det blir H30 2012. Hovets elitgäng splittras något och supporten kommer också att minska vilket gör att fundationen för att fortsätta elitsatsningen försvinner för min del. Nu känns det istället lite spännande att fundera på vad man skulle kunna göra i VSM, VNM och de olika cuperna.

2011 Utvärderat

Säsong 2011 är nu över och det är dags att tänka igenom säsongen och utvärdera lite.

Tack vare en avslutning som lyfte den totala bilden så känns det som en rolig säsong som nu är genomförd. Att ha kunnat ta en dag i veckan och jobba hemma och den dagen kunna ta ett träningpass mitt på dagen har definitivt varit till hjälp och gett mer utav ett lugn i träningsupplägg. Har helt klart gett en stadigare och mer jämn distansbas under uppbyggnadsträningen i vintras. Under säsongen har jag använt den både till att utöka timbasen när det har känts nödvändigt, men också för att få in lite mer kvalitativ vila när det har behövts.

I början av säsongen kändes det också som att vinterns mer kontrollerade bas hade varit till nytta, då det kändes stabilt även på lopp som jag egentligen inte siktade speciellt på. Att kunna slita sig så trött som jag gjorde på Åstorpsloppet är också ett tecken på god form och på något självplågande sätt härligt även om det ändå ledde till DNF. När det sedan var dags för ett första mål i och med Falkenloppet så lyckades det åtminstone delvis då det kändes bra och jag satt med i den avgörande utbrytningen. Tyvärr fick inte jag och Simon någon särskild utdelning av att sitta tillsammans där tack vare en liten taktisk miss. (men det blev dock en läxa vi lärde oss utav till Svealands)

Därefter följde en tyngre period med dels hårda lopp som jag medvetet inte alls satsat på och även punkteringar och en del krascher som gjorde att det staplades lopp där jag bröt och det gav en så pass motivationssvacka att jag funderade på att avrunda säsongen i mitten av Augusti .

Som tur var hade jag ett mål kvar i och med Svealandsmästerskapen, som kändes och gick så pass bra att det vände trenden och egentligen summeringen av hela säsongen.

Slutligen känns det som att jag framförallt har lyckats till de tävlingar som jag ville vara bra på, och det är ju en bra känsla! Det är ju när man specifikt satsar på att köra bra som man vill lyckas. En allmänt högre nivå har också märkts på exempelvis SMACK-serien där jag generellt kört lite bättre och kunnat vinna ett par lopp. Vilken status loppen än har så är ju vinna ett högre snäpp än att inte vinna.

De avdelningar där jag inte klivit upp något nämnvärt är de riktigt hårda loppen som SM och Scandinavian där inte ens det mer fokuserade upplägget gjort att jag på riktigt varit med i loppet. Börjar också få svårt att tagga till ordentligt i dessa lopp där jag vet att ett väldigt bra lopp bara gör att man kan ta sig i mål. GP-lopp har jag inte heller förbättrats något i men det avskriver jag (kanske lite för lättvindigt) till att jag är en cyklist med betydligt mer långsamma än snabba muskelfibrer och till att veteranklassålder inte direkt hjälper i explosivitet.

Hmm, ja vad säger ni, hur ska man tänka vidare nu?