Coca-Cola lança linha de calçados sustentáveis

 Brilho labial, esmaltes, roupas, artigos de papelaria e decoração, e agora, calçados sustentáveis. Os produtos licencidados com a marca Coca-Cola estão definitivamente tomando o mercado em segmentos que fogem bastante do negócio inicial da marca: refrigerantes.

O contrato entre a Sugar Shoes e a Coca-Cola foi assinado no início de 2010, tornando a fábrica a única empresa autorizada a produzir calçados para a gigante de bebidas.

Em uma parceria com a empresa gaúcha Sugar Shoes, a gigante americana lançou na Francal deste ano a linha “Recycle”, confeccionada com matéria-prima sustentável em todo seu material, inclusive o de divulgação.

Os modelos, masculinos, femininos e unissex, já estão disponíveis nas lojas Coca-Cola Clothing.

Mer än planerat

SM-helgen är nu över och den blev för min del utökad så den blev längre och innehöll fler tävlingar än först tänkt.

Började med Tempo-SM på Onsdag som jag bloggat om tidigare.

På fredag var det sedan det årliga regn-racet på vad jag måste klassa som en fruktasvärd bana. Först en smal och rejält utslagsgivande backe och därefter bara rakt, brett och platt i flera mil in till varvning. Med dålig motivation för att kämpa redan när jag klev upp så kändes det som ett hopplöst lopp. Höll också på att ge upp redan på första varvet då jag fick öva trackstand mitt i den brantaste delen av backen där det blev totalt stopp, för att sedan dra igång på max och tokjaga i ½ varv innan jag var inne i klungan igen. Därefter kom regnet och gjorde att jag blev så kall att jag gick ner till bilen och efterfrågade kläder (trots att jag visste att jag inte hade lagt några extraplagg i servicebilen), bara för att få köra mig lite varm i färden upp från servicebilen.

Som tur var lyckades jag få en jacka vid langningssträckan så jag slapp kliva av pga nedkylning. Nu hjälpte det inte så länge ändå för 4:e gången i backen gav jag mig, delvis pga brist av psyke, och körde sedan bara klart varvet och klev av.

På midsommardagen blev det Soldivarvi för första gången i min nu ganska långa cykelkarriär. Kanske mest för att ha något att göra denna mellandag innan vi skulle till Falun. Där flög jag dock av illa kvickt och körde sedan bara på tills klungan varvade mig halvvägs in i loppet.

Avrundade sedan det hela med Cykel & Fjäll Grand Prix. Ett 138km lopp med flera avsnitt grusväg och en kuperad profil. Starten ut genom Falun var med en fartglad master så det blev hård start och vid första grusvägssträckan flög det flaskor till höger och vänster och det punkterades här och där. Många tycktes också tro att det inte var möjligt att svänga när man cyklade på grusväg för många var så kopiöst försiktiga att man kunde avancera massor bara genom att fortsätta trampa. Första bergspriset var också på ett grusvägsavsnitt och där hade jag det riktigt tungt och hamnade i en jagande grupp, som tur var gick det ihop i slutet på den snabba utförskörningen. Därefter kändes det faktiskt bara bättre och bättre när jag låg i den klart decimerade klungan och såg den oerhört märkliga offensiva körningen där det på en lång rak lättåkt utförsåkning attackerades gång på gång ifrån vår lilla avhängda grupp (Cykelcity hade 1 och 1 skickat iväg nästan hela sitt lag i utbrytning framför) Det kändes som värsta möjliga ställe att försöka komma loss och jag ska erkänna att jag dessutom inte hade koll på att det inte var så värst många som var loss framför oss, så det faktiskt fanns lite placeringar att köra om.

Fick lite distraktion i mitt flaskställ som nästan hade skakat loss så de sista 5 milen åkte jag och försökte skruva tillbaks skruvarna så det inte skulle ramla av, hade kunnat leva med att bli av med det men ville inte riskera att det skulle ramla in i vevpartiet och ställa till det.

De sista backarna kändes kanske som de bästa backarna under denna säsong men det kan också ha varit att det inte gick så vidare hårt i min grupp. Hursomhelst var det väldigt skönt att avrunda en annars ganska dålig helg på ett bra sätt, så man har lite positiv energi med sig fram mot U6, som ligger härnäst.
Resultat SM
Resultat Cykel & Fjäll

Tempo-SM, mest bara smärtsamt

Första delen av SM är avklarat, tempoloppet är kört. För min del började det kännas nog med ca 4 km kvar … till vändpunkten.

5 mil är en väldigt lång sträcka att köra tempo, den smärta man hinner känna på vanliga tempolopp hinner växa sig så mycket starkare på de extra 2-3 milen!

Något av de svåraste är dock att lyckas hålla full koncentration hela vägen, att inte börja tänka på annat och släppa av lite på smärtan kräver oerhörd fokus när man ska hålla på i över en timme (alldeles för mycket över i mitt fall)

Inte ens att han en skrikande kuban i servicebilen bakom mig hjälpte sista biten, allt jag kunde tänka på då var hur ont det gjorde i baken av alla slag jag fick från mitt bakhjul, som var format som ett ägg vid det laget.

Att ta sig av cykeln vid målgång var en första utmaning, och att försöka rulla ur efteråt gjorde så ont i sätesmuskeln att jag gav upp, särskilt som man fick ständiga slag av det ovala ägghjulet.

Klev av och konstaterade sprickor i diskhjulet som gjorde att hjulet säckat ihop, så nu blir det jakt på nytt.

Título de filmes ao pé da letra

Inteligência Artificial

O último tango em Paris

 American Pie

 Batman Begins

Beleza Americana

Cidade dos Anjos

O colecionador de ossos

Coração valente

Diamantes de Sangue

Entrevista com Vampiro

Escorpião Rei

 A guerra dos mundos

 A história sem fim

O homem elefante

 Parque dos dinossauros

 Laranja Mecânica

Monge à prova de balas

O motoqueiro fantasma

O rei leão

O senhor dos anéis

Trimmar inför SM

Nu närmar sig SM-tempo starten med stormsteg så jag passar på att trimma lite på tempocykeln med ett Endura vevlager.

Man får anse vad man vill om den omtalade effekten av keramiska lager, 3 saker står i vilket fall klart för mig:
1: Det är snyggare med röda lagerskålar
2: Vevarmarna spinner oerhört lätt när jag monterat dit dem på det keramiska lagret, lättare än nånsin annars
3: För mig gör det garanterat skillnad, eftersom det gamla lagret var slut!

Tyckte att det började bli dags att byta när det gamla lagret var så dåligt att det var en balansakt att montera vevpartiet, antingen glappade det, eller så drog man liiite för mycket så nöp det ihop. Detta resulterade i att man fick hitta det läge när det glappade bara litegrann, dra lite-lite till och nöja sig där, med en vev som var dragen med ungefär 1/10 av de nM den egentligen skulle dras.

När man ändå måste byta känns det mer befogat att skifta till keramiskt och när jag ändå hade släkt som skulle till USA så blev det en helt ok affär. Betryggande att kunna dra fast vevarmen med full kraft igen och ändå ha det väldigt lätt snurrande

Genuin besvikelse

Vätternrundan blev inte mer än en besvikelse för min del. Det var visserligen roligt att vara med som en del och hinna hjälpa till i den grupp som till slut lyckades ta sig in precis under 7-timmars gränsen som vi hade som målsättning: Ca 20 pers ifrån SUB7 gick in på 6:57.

Tyvärr var jag inte inkluderad i den gruppen då jag efter 15,3 mil hörde ungefär samma ljud som när man öppnar en cola-burk, fast från mitt bakhjul. I ca 10 sekunder hann jag önska att det var någon annan nära mig men sedan kände jag att jag åkte på ett tomt bakhjul och punkteringen var ett faktum. Jag hann få ifrån mig en högljud svordom innan jag stod stilla i total besvikelse och nederlag i vägkanten och såg gruppen försvinna i runt 50km/h, som det gick på långa sträckor i medvinden på långsidan.

Jag hade inte själv några saker med för att hantera en punktering eftersom jag bara hade en sak för tankarna, SUB7! Med punktering visste jag att det inte skulle gå och då kunde det lika gärna vara. När Vätternrundans servicebil stannade till bad jag därför om skjuts istället för att få hjälp med punkteringen. Fick åka med till Hjo där det blev lasagne och lite massage samt en lång väntan på "Brytbussen" för att slutligen ta sig tillbaks till Motala och gratulera de lyckliga starka som nu har en kanontid att komma med när de får den vanligaste frågan man får som cyklist i Sverige: "-Har du kört Vättern? På vilken tid?"

Lokalkändis

Inför stundande SUB7-körning så blev man lite lokalkändis genom tidningen Söderhamns Kuriren från min gamla barndoms hemstad. Roligt med lite uppmärksamhet och dessutom lite mer press man satt på sig själv, så man verkligen ser till att prestera och pressa fram de där extra hårda förningarna som vi säkerligen kommer att behöva.

Just nu ser i alla fall väderrapporten rätt lovande ut. Lagom temp för 7 timmar hårdkörning, inget regn och rätt riktning för vinden.

Nu är det bara att ladda i sig under morgondagen och jag blir alldeles lyrisk över tanken på att kunna äta och dricka non-stop imorgon!

Mot en hård vecka

Efter Stockholmshelgen har det varit rätt lugnt. Tränat med inriktning på de hårdare lopp som det är dags för kommande vecka. Det enda pass som stuckit ut den senaste tiden är ett 18mils kanonfint distanspass i söndags, ½-vägs med sällskap av Klas och andra halvan solo. Körde för att vänja kroppen vid rejält med timmar och även för att testa vattenåtgången lite inför Vätternrundan. Körde 3 timmar på en (stor) flaskan och även om det är allt annat än optimalt så visar det iallafall att det går bra vilket känns betryggande inför Vättern. Då slipper man montera en sidovagn full med vattenflaskor

Nu är det Vätternrundan som hägrar härnäst på Lördag morgon 9:40. Målgång blir det absolut senast 16:39! För annars kommer det känns som ett långt pass helt i onödan. Med den laguppställning vi har känns det dock som det behövs dåliga väderförutsättningar eller annat stort missöde för att målet skall misslyckas.

Därefter fortsätter jag med SM under Midsommarveckan. Har anmält mig till både tempo och linje. Inga höga egna målsättningar där, tempot är mest "bara för att" och i linjet är det mest att lyckas sitta med runt i klunga till mål som får bli målsättningen. Vore dock väldigt roligt om vi kan lyckas få med någon när det väl hettar till och det finns det kapacitet för inom laget så det är bara att försöka slänga bort smärttröskeln och göra vad man kan för de som är stark för dagen.

Eventuellt avrundar jag det hela med att köra Cykel & Fjäll Grand Prix i Falun. Ser ut som ett roligt lopp så jag skulle gärna köra när man ändå är i de trakterna. Hur man känner sig efter SM-linjet får avgöra.

Rock in Rio 2011: festival pode ganhar mais um dia de shows

Segundo o colunista Ancelmo Gois, do jornal O Globo, o Rock in Rio vai ganhar mais um dia de show: 29 de setembro, quinta-feira. O organizador do evento, Roberto Medina, estaria atendendo, dessa forma, a um pedido do prefeito Eduardo Paes, devido ao esgotamento dos ingressos para as demais datas. As atrações para o novo dia ainda não foram divulgadas.

 

O Rock in Rio 2011 será realizado nos dias 23, 24, 25, 29 e 30 de setembro e 1 e 2 de outubro e trará artistas como Katy Perry, Lenny Kravitz, Jay-Z, Shakira, Titãs, Maná, Guns N’ Roses e Pitty, entre outros. 

Fonte

Heineken lança gloss para o Dia dos Namorados

 Entre as celebrações da Heineken ao Dia dos Namorados está o lançamento do Beer Gloss, brilho labial dourado que remete à cor da cerveja e traz um toque do sabor da bebida, além de ter efeito cooling – que deixa uma sensação refrescante nos lábios.

O produto estará disponível no ponto de venda a partir de 12 de junho, permanecendo enquanto durarem os estoques.

Para potencializar a divulgação do produto, a Fri.to desenvolveu uma ação que tem como meta gerar interação nas redes sociais. Os internautas deve acessar a fanpage da Heineken no Facebook e usar o aplicativo para convidar outros usuários a experimentarem o Beer Gloss em um dos estabelecimentos sugeridos.

Ampliando a participação dos consumidores, foi criado um concurso cultural que premiará as melhores fotos que retratem a celebração ao Dia dos Namorados com um kit da marca e uma chopeira.

Filme e show dos Foo Fighters serão exibidos nos cinemas brasileiros

Dave Grohl em cena de 'Back and forth' (Foto:
Divulgação)

O documentário "Back and forth”, sobre os 16 anos de carreira da banda norte-americana Foo Fighters, será exibido em sessões especiais nos cinemas brasileiros nos próximos dias 24 e 25 de junho.

Além do filme dirigido por James Moll, os fãs também poderão assistir a um show da nova turnê no formato 3D.

As sessões acontecerão em várias capitais, e os ingressos estarão à venda a partir desta quainta (10), nos sites e bilheterias dos cinemas (detalhes sobre compra de entradas ainda não foram divulgados).

"Back and forth" volta no tempo até a época em que o músico Dave Grohl ainda era baterista do Nirvana, banda extinta em 1994, após a morte do vocalista Kurt Cobain, e reconta toda a trajetória do Foo Fighters, fundada por Grohl em 1995. Com mais de mil horas de filmagens, o documentário também revela detalhes sobre a gravação do mais recente disco do grupo, “Wasting Light”, lançado mundialmente em 12 de abril.

O documentário também mostra entrevistas exclusivas com os cinco membros atuais do grupo — Dave Grohl (vocal e guitarra), Taylor Hawkins (bateria), Nate Mendel (baixo), Chris Shiflett (guitarra) e Pat Smear (guitarra) — além dos ex-integrantes William Goldsmith (bateria) e Franz Stahl (guitarra).

Helg av satsande

I helgen har det varit tävlingar på nära håll. Har nu kört Arlanda test track race, Falkenloppet och Värmdö tempo och ledordet totalt sett blir: satsning.

ATTR visste vi inom laget redan på förhand att det till allra största sannolikhet skulle handla om en avslutande klungspurt. Det hindrar dock inte att testa attacker och offensiv körning, om inte annat för att det är roligt och på en så kort tävling är det bara att satsa järnet för man orkar ändå hela vägen. Det blev gott om attacker från Hovet och framförallt ifrån Emil som var het som glödande briketter. Slutresultatet var ändå det förväntade, klungspurt. Även om det var stört omöjligt att komma loss och göra något så var det ändå roligt! Högt tempo, galna attacker och härliga kurvor.

Nästa lopp på mitt schema var Falkenloppet och det är en bana som jag gillar, men problemet är att jag behöver iväg i en utbrytning, för en klungspurt är inget för mig. Lyckligtvis så lyckades jag efter några försök (ett av dem på bilden, jag precis på väg längst ut till höger) komma iväg i sällskap med Simon i det som visade sig bli den stora avgörande utbrytningen. Kändes skönt att sitta i rätt grupp och jag lyckades också ta mig med i gruppen utan att gå särskilt mycket på rött så det kändes bra i benen. Tyvärr så fick Vallentuna en guldsits när Alexander Gingsjö och Lars Bleckur var på väg ikapp bakifrån och då fick vi övriga i utbrytargruppen ta ett större ansvar och börja köra lite hårdare, för att se till att inte Vallentuna fick upp ytterligare ett par till vår grupp.

Med 3 varv/mil kvar så började det attackeras och mina ben gick oroväckande snabbt ifrån att kännas riktigt bra till att brinna rätt fint. Med dryga varvet kvar så lyckades jag dock kontra-attackera när Simon blev inhämtad och fick lucka mot övriga. Tyvärr var jag helt själv och det kändes ganska dödsdömt. Försökte hålla lite lagom tryck så jag inte skulle bränna ur mig och så de andra lagen i utbrytargruppen skulle få jobba. Närde en liten förhoppning om att åtminstone hålla över varvning, lite uppmärksamhet är alltid nått. Tyvärr blev det inte så och den solofärden var början till slutet för min del. När jag blivit inhämtad och det så småningom blev nya attacker så fick jag till slut ge mig med känslan av en tiger som hängde och högg mig över båda låren.

Såg övriga segla iväg och kände mig skamsen över att tappa utbrytargruppen och lämna Simon ensam därframme. Det var bara att kämpa på solo sista biten i förhoppning om att det eventuellt skulle slå av där framme, men även för att försäkra att ingen kom ikapp bakifrån. Lyckades åtminstone hålla jagande bakom mig och kan känna mig lite glad över att andra året i rad lyckats pricka på och sitta med i den stora långa utbrytningen på Falkenloppet.

Slutligen var det Värmdö tempo på nationaldagen och där var det verkligen bara slutligen kvar i benen. Satsade dock rätt hårt även där och trodde jag kunde hålla farten och vara kvar nere i tempoställning i en 90º kurva i en T-korsning. Det visade sig dock omöjligt så jag fick vara glad att det bara var grus och sand i diket där jag hamnade, fick ur ena foten och kunde styra upp på vägen igen. Igångdraget på den toktunga växeln i motlutet därpå var ingen höjdare.

Motlutet mot mål var inte heller nån höjdare till backe men jag var ändå tveksam på om jag skulle orka ta mig till mållinjen, så slut och långsam var jag sista biten. Delvis kanske för att jag hela tiden var 100% inställd på att det var 22km tempo. Inte undra på att jag, efter 20km-skylten, tyckte det var världens längsta 2 kilometrar. I resultatlistan stod det nämligen att loppet var 25km!