Benen fungerar hyffsat bra och när man är så pass siffertokig som mig så är det glädjande att kunna se positiva tecken på wattmätaren efter passen också, sånt håller förhoppningarna uppe och gör att man vill fortsätta hålla igång och träna.
Men det är för mycket annat strul som jag att jag tappar engagemanget en smula:
Första racet sen U6, Velofondo Vårgårda, blev det inte mycket av. Ett bra träningspass men rent skit tävlingsmässigt. Först blev det en stor klungkrasch som jag precis lyckades undvika att bli inblandad i, bara tippade lite lätt ner i högen av cyklister. Sen jaga-jaga-jaga i 3 mil. Kom ikapp lagom tills Cykelcity gick upp och bombade kantvind. Folk framför släppte och man var återigen i en gruppetto. Därifrån fick jag först ekerbrott så hjulet gick in i bromsarna. Därpå rätt snart också punktering. Då var humöret allt annat än på topp och jag gav upp.
Humöret lyftes dock genom sällskap av en väldigt trevlig publikskara i en trädgård i Öra som bjöd på grillad korv, kaffe och hallonpaj medans jag väntade på att flickvännen skulle hitta fram och plocka upp mig. Enormt plus både för deras gästvänlighet och entusiasmen som de hejjade på alla med!
Framåt så har jag nu också sett att Söderhamns 3-dagars som skulle bli min formtopp för året är inställd. Visserligen finns Glasrikeresan att istället köra den helgen men just nu känns det ändå som en besvikelse.
Dessutom ser det lite trögt ut med Tour of Jämtland för tillfället och det är inte långt kvar.
Kanske ska satsa på någon sport där man inte är beroende av material, arrangerade tävlingar eller av andra för att kunna träna eller tävla, enmanspingis kanske?
Men det är för mycket annat strul som jag att jag tappar engagemanget en smula:
Första racet sen U6, Velofondo Vårgårda, blev det inte mycket av. Ett bra träningspass men rent skit tävlingsmässigt. Först blev det en stor klungkrasch som jag precis lyckades undvika att bli inblandad i, bara tippade lite lätt ner i högen av cyklister. Sen jaga-jaga-jaga i 3 mil. Kom ikapp lagom tills Cykelcity gick upp och bombade kantvind. Folk framför släppte och man var återigen i en gruppetto. Därifrån fick jag först ekerbrott så hjulet gick in i bromsarna. Därpå rätt snart också punktering. Då var humöret allt annat än på topp och jag gav upp.
Humöret lyftes dock genom sällskap av en väldigt trevlig publikskara i en trädgård i Öra som bjöd på grillad korv, kaffe och hallonpaj medans jag väntade på att flickvännen skulle hitta fram och plocka upp mig. Enormt plus både för deras gästvänlighet och entusiasmen som de hejjade på alla med!
Framåt så har jag nu också sett att Söderhamns 3-dagars som skulle bli min formtopp för året är inställd. Visserligen finns Glasrikeresan att istället köra den helgen men just nu känns det ändå som en besvikelse.
Dessutom ser det lite trögt ut med Tour of Jämtland för tillfället och det är inte långt kvar.
Kanske ska satsa på någon sport där man inte är beroende av material, arrangerade tävlingar eller av andra för att kunna träna eller tävla, enmanspingis kanske?
No comments:
Post a Comment