5 mil är en väldigt lång sträcka att köra tempo, den smärta man hinner känna på vanliga tempolopp hinner växa sig så mycket starkare på de extra 2-3 milen!
Något av de svåraste är dock att lyckas hålla full koncentration hela vägen, att inte börja tänka på annat och släppa av lite på smärtan kräver oerhörd fokus när man ska hålla på i över en timme (alldeles för mycket över i mitt fall)
Inte ens att han en skrikande kuban i servicebilen bakom mig hjälpte sista biten, allt jag kunde tänka på då var hur ont det gjorde i baken av alla slag jag fick från mitt bakhjul, som var format som ett ägg vid det laget.
Att ta sig av cykeln vid målgång var en första utmaning, och att försöka rulla ur efteråt gjorde så ont i sätesmuskeln att jag gav upp, särskilt som man fick ständiga slag av det ovala ägghjulet.
Klev av och konstaterade sprickor i diskhjulet som gjorde att hjulet säckat ihop, så nu blir det jakt på nytt.
No comments:
Post a Comment