Falkenloppet

Blev inte så mycket tävlande under Stockholmshelgen för min del. Siguntaloppet hade jag tänkt köra men den sen starten och ett besök ifrån mina föräldrar gjorde att det prioriterades bort.

Luma GP var aldrig ens i min tankevärld att köra. Tror det är den bana som jag tycker minst om utav de lopp jag testat. Visserligen ett trevligt jippo med mycket åskådare men usch vilken bana! Hörde också rykten om 3 ambulanser på årets lopp så jag känner ingen ångest i huvudtaget över att ha valt bort det.

Kvar var Falkenloppet och det hade jag tänkt satsa lite extra på. Min lilla krasch bromsade tyvärr min formtoppning något men benen kändes ändå rätt ok, om än inte så där sprittande som de kan vara när man är i riktig toppform. Såren hade också sin bästa dag hittills och var inte ens stela när jag började trampa.

Hade tänkt mig att sitta lugnt till åtminstone halva loppet hade gått och vi hade 2 andra i laget som skull ta första vågen av attacker.

Dock var taktiken att vi ALLTID skulle ha någon med i de attacker som gick men redan efter ½ varv såg jag en grupp som började få lucka och där vi inte hade någon med. Jag satt också så till att jag hade möjlighet att gå, så det var bara att attackera och gå ikapp. Tyvärr var det inte så grym aktivitet i den gruppen så vi var inhämtade efter nätt 1 varv.

Strax efter vi var inhämtade kom en ny grupp lös och när killen framför mig stack efter dem så var det ett perfekt läge att bara gå med på hans hjul. Vi vart då också 2 ifrån vårt lag i denna utbrytning som betydligt mer aktiv. Tyvärr var inte alla i gruppen lika sugna på att hjälpa till vilket gjorde att det blev mycket strul och attacker innan det slutligen började ordna till sig och alla insåg att det bästa var att gå med runt och få ett jämnt tempo. Den ryckiga körningen i utbrytargruppen höll sånär på att knäcka mig, det enda som fick mig att lyckas slita mig kvar var att jag visste att jag var tvungen. Har man väl gått i en utbrytning så får man lov att hålla sig kvar där för att inte laget ska hamna i en värdelös sits.

Tyvärr höll inte utbrytningen hela vägen. Med 3½ var kvar så kom klungan och då var det bara att försöka bädda in sig så gott som möjligt och orka hänga med till mål. Blev ännu en gång en spurt som avgjorde Falkenloppet och där drog Linus Dahlberg längsta stråt. Själv var jag långt bak i spurten och sånär att bli fälld, lyckades precis hålla mig på cykeln för att istället få kramp när jag skulle komma igång igen.

Det hela blev iallafall ett roligt lopp och att gå med i den längre utbrytningen gjorde att det kändes som man iallafall lyckats genomföra något. Nästa mål är Södertälje med både tempo och linjelopp kommande helg. Hoppas på att formen vässats ytterligare lite tills dess med denna utbrytning under bältet.

No comments:

Post a Comment

Followers

Search This Blog

Total Pageviews