I och med att det finns flera cyklister som bloggar och man får möjlighet att läsa lite vad folk håller på med så ser man också att det går lite trender bland sveriges cyklister, i det mesta.
Såväl träningsmetoder, intervalltyp som cykar, hjul, färger och hur trött eller pigg man känner sig tycks vara någorlunda likriktat. Kanske är det mer ett naturligt flöde beroende på den träningsupplägg som många följer och den generella bilden av hur och när exempelvis intervaller ska köras.
Just nu tycker jag mig iallafall se ett fokus runt försöka träna på den där riktigt överfarten, den som behövs när en tävling ofta avgörs. Kan även det vara fullt naturligt och komma sig av att man nu hunnit köra lite tävlingar och börjat identifiera sina egna svagheter (där hyperfart ofta kan komma fram eftersom den är så svårtränad och det är så få som verkligen besitter den) Eller också har man kört Skandisloppet där jag förstått att den enda växel som användes var överväxeln.
Även löpning har dykt upp mitt ibland tävlingarna på några bloggar och även jag själv utsatte mig för denna tortyr ganska tidigt på onsdag morgon då jag inte hade begränsat med tid för träning. Stack iväg för en backintervalltur innan frukost och fick redan efter första omgången känna på vad stela ben, kramp och träningsvärk innebär. Avbröt tidigare pga smärtor och fick stanna och stretcha ett tiotal gånger på de ynka 20 minuter jag hann med innan jag fick lov att gå sita lilla biten.
Själv har jag en trend som går mot uppgivenhet för tillfället. Vet inte säkert vad som satt sig i skallen men det känns som jag ligger efter och inte har varken kraft, lust eller möjlighet att träna mig ikapp.
Lite tid för träning i några veckor nu iallafall och har en god motivationskälla i den avfärd som imorgon sker till Schweiz där jag ska bli guidad på långa turer i bergen av min gamle klubbkompis Klas Kullman. Kommer helt säkert bli oerhört trevligt!
No comments:
Post a Comment