Stackars satar

Det är roligt att kolla på Paris-Roubaix men egentligen tycker jag det mest på grund av hypen runt omkring tävlingen och dess stora prestige vilket gör att många verkligen satsar stort på galenskapen.

Men vad är det för sorts tävling egentligen? Tycks bäst passa de som egentligen skulle vilja köra cross hela året. Riktigt tokplatt tävling men ändå fruktansvärt jobbig, hård och utslagsgivande eftersom någon har fått för sig att det är skoj att skaka som en överenergisk hackspett med Parkinson över belgiska kassa kullerstenar. Dåligt väder går ju dessutom hand i hand med loppet, iår säger prognosen 4-12º och molnigt, ungefär som här just nu och som en typisk dag när man tappar suget.

Dessutom krävs en stor portion Fru Fortuna inlagd eftersom det gäller att inget skakar sönder eller att man får punktering på fel ställe. Ett bra tillfälle för tillverkare att visa upp vilka tåliga grejor de har, samtidigt som de måste svära över vilka oerhörda mängder material som går sönder under förtester och tävling.

Vore jag proffs så skulle jag nog vägra om jag blev uttagen till att köra Paris-Roubaix, undrar om de kan göra det? Tänkte "Stackare!" bara av att se bilder på de som var ute och förberedde och rekoginserade banan.

No comments:

Post a Comment

Followers

Search This Blog

Total Pageviews